fredag 28 oktober 2011

Korv Stroganoff de luxe


Idag kom Klutt hem med något alldeles speciell, nämligen en Jokkmokksfalu.Av alla korvar som produceras i Sverige, så är den här kungen. Med ett kilopris (i Stockholm) på runt 150 spänn, så skäms den inte för sig. Och jag garanterar er att man känner klasskillnaden på smak och konsistens.

Hon var sugen på något så "svennigt" (jag tycker egentligen inte om det uttrycket) som Korv Stroganoff. Jag har nämligen utvecklat en Stroganoff särskilt för henne, eftersom hon är allergisk mot röda tomater.

Tillagningen går till så att jag skållar (slår kokande vatten över), skalar och passerar ca 500 gram gula tomater, sedan reducerar (kokar ner) jag tomaterna till ungefär en tredjedel.Fet
Därefter bryner jag en hel gul lök i smör i ett stekjärn, tills den får färg. Då slår jag på 2 deciliter vitt vin och låter löken puttra i det tills hälften av vinet förpuffats. Då häller jag på de passerade tomaterna och låter det koka ihop. Då detta skett slår jag på två deciliter vispgrädde. Ingen jävla mellanvariant! Jag rör strax däri två deciliter crème fraiche också, och låter det åter koka ihop. Nu passar jag även på att slå i drygt en matsked av Kikkomans soja, samt salta och peppra (rätten kräver dock inte särskilt mycket av varken det ena eller andra). Sedan slår jag över det i en gryta med mer plats.

Nu ska nämligen korven stekas.
Jag utgår ifrån att ni begriper hur man skär upp korven. Till detta recept räcker 400 gram falukorv, vilket även är mängden på bilden!

När korven är stekt häller jag ner den i såsen, rör om och låter puttra ihop.

Den serveras till vad fan man vill (vanligen ris eller pressad potatis som ni vet), men i mitt och Klutts fall fint tärnad rättika och dito fänkål, som "rostats" i ugnen på 200 grader tills man uppnått rätt resultat. Jag låter blandningen vara inne drygt 40 minuter, och tar då ut den emellanåt för att salta och peppra, samt röra runt i den så den blir jämt tillagad.



Sådär. Fyra portioner riktigt gott LCHF-käk. Och ni förstår givetvis att receptet kan göras både med vanliga tomater eller tomatpuré, eller hur?

Bäst just nu: Ett par fester på gång, båda anordnade av kompisarna Olefin och Bert! Ska bli kul att få borsta sockarna igen.

Sämst just nu: Här beskriver Katrin Zytomierska utbudet av LCHF-mat i en affär i Los Angeles. Och man känner bara bitterhet. Nästan inget av det där kan anskaffas i det här u-landet (i detta avseendet bor vi i ett jävla u-land, där ingen fattar vad kolhydrater är ens om man skulle skrika det i ansiktet på dem samtidigt som man utdelar kraftiga jävla örfilar). Jävla skit!

måndag 24 oktober 2011

Fiskgratäng LCHF

Dagens rätt är gjord på rester, samt Torsk. På ICA Skanstull hade de både norskodlad och Östersjöfångad Torsk för en billig slant. "Jag testar väl torsk till gratängen idag" tänkte jag, och började sedan tala till den gravt sminkade räpa till kvinna, som myndigt tornade upp över blötdjuren i fiskdisken.

Jag: Hejsan, jag tänkte ta ett par av Torskfiléerna där, om de är från Östersjön?
Räpan: Det här är norska torskfiléer, mycket fina, tjockare och finare än Östersjötorsken som ligger undertill.
Jag: Mhm... Ja, jag vill nog ändå ha den från Östersjön trots allt, tack.

Räpan gav upp sitt smutsiga värv att försöka pracka på mig sur, överskattad, fulodlad norsk Torsk, och gav mig rätt fisk som hon blivit ombedd.

Gratängen gör jag på överbliven Romanescopuré, vilken ni kanske kommer ihåg från ett tidigare inlägg (det är dock icke purén från det inlägget) vilken placeras i en mindre gratängform (jag tänkte att detta skulle räcka till två portioner och en lunchlåda åt Klutt).

Fördelen med puré på Romanesco, Fänkål och vanlig Blomkål, är att den smakar lika bra andra gången den används. Detta skiljer den från potatismos, som dagen efter passar bäst som ingrediens i potatisplättsmet.

Torsken (det rör sig om knappt 6 hekto innan tillagning) bryns hastigt i smör på hög värme, skuren i lagom stora bitar. OBS! Den ska nu inte stekas igenom. Därefter lägger jag bitarna i en djuptallrik, där de får vila och släppa sin saft. En stor del av den lilla smak som finns i denna överskattade och slätstrukna fisk, rinner ut med denna köttsaft, varför den ska sparas för att tillsättas till såsen.

Såsen är det som verkligen gör den här gratängen. Den gör jag nämligen på gräddskyn från de vinkokta musslorna i förra inlägget. Skyn fick en härlig smak, så med en gratängsås i tankarna sparade jag de dryga 6 deciliter som blev över. Gräddskyn slår jag tillsammans med torskköttsaften i stekpannan som jag nyss brynt Torsken i, och där får den reducera (koka ner) till hälften. Då den gjort så, vispar jag ner en burk (2dl) Crème fraiche, och låter såsen puttra ihop. Sedan ställs den åt sidan för att svalna. Crème fraichen ger den rätt konsistens (det ska vara riktig fet Crème fraiche, inte lightskiten, livet är för kort för lightskit).



Nu har jag alltså en sås på vitt vin, Smör, fräst salladslök & vitlök, musslor, grädde, dill, torskens egen saft, samt Crème fraiche. Jag kan lova att den är ganska så jävla svårslagen.

Vad gäller kryddning så kan man salta och peppra Torsken då den bryns. Men i det här fallet får gratängen bra sälta av både såsen, samt purén, som innehåller goda mängder riven parmesan och normalsaltat smör.

Såsen hälls över torskbitarna och purén, och över alltsammans lägger jag ett generöst täcke riven Västerbottensost. I ugnen skall detta stå i 200-225 grader tills osten fått fin färg.



Tillbehör och dryck väljs efter förmåga och fantasi, i vårt fall blir det gurkskivor och citronvatten.

Så, på det här viset får man med rester och trist Torsk, den kanske godaste fiskgratängen i landet. Klutt som är en första klassens gottegris, älskar när man ovanpå fisken även lägger ett lager stora räkor (typ Scampi eller Tiger). Jag hittade dock inte några bra sådana idag, men jag fick med mig några Pilgrimsmusslor som jag tänkte fräsa på medan gratängen svalnar något.

Bäst just nu: Klutt har bokat bord på "Tyrol" så vi ska kunna avnjuta deras julbord. En inlägg om detta kommer senare.

Sämst just nu: Jag har inte fler av Michael Connellys "Harry Bosch"-deckare kvar att läsa. Väntar spänt på "The Drop", som släpps snart.