Idag kom Klutt hem med något alldeles speciell, nämligen en Jokkmokksfalu.Av alla korvar som produceras i Sverige, så är den här kungen. Med ett kilopris (i Stockholm) på runt 150 spänn, så skäms den inte för sig. Och jag garanterar er att man känner klasskillnaden på smak och konsistens.
Hon var sugen på något så "svennigt" (jag tycker egentligen inte om det uttrycket) som Korv Stroganoff. Jag har nämligen utvecklat en Stroganoff särskilt för henne, eftersom hon är allergisk mot röda tomater.
Tillagningen går till så att jag skållar (slår kokande vatten över), skalar och passerar ca 500 gram gula tomater,
sedan reducerar (kokar ner) jag tomaterna till ungefär en tredjedel.
Därefter bryner jag en hel gul lök i smör i ett stekjärn, tills den får färg. Då slår jag på 2 deciliter vitt vin och låter löken puttra i det tills hälften av vinet förpuffats. Då häller jag på de passerade tomaterna och låter det koka ihop. Då detta skett slår jag på två deciliter vispgrädde. Ingen jävla mellanvariant! Jag rör strax däri två deciliter crème fraiche också, och låter det åter koka ihop. Nu passar jag även på att slå i drygt en matsked av Kikkomans soja, samt salta och peppra (rätten kräver dock inte särskilt mycket av varken det ena eller andra). Sedan slår jag över det i en gryta med mer plats.
Nu ska nämligen korven stekas.
Jag utgår ifrån att ni begriper hur man skär upp korven. Till detta recept räcker 400 gram falukorv, vilket även är mängden på bilden!
När korven är stekt häller jag ner den i såsen, rör om och låter puttra ihop.
Den serveras till vad fan man vill (vanligen ris eller pressad potatis som ni vet), men i mitt och Klutts fall fint tärnad rättika och dito fänkål, som "rostats" i ugnen på 200 grader tills man uppnått rätt resultat. Jag låter blandningen vara inne drygt 40 minuter, och tar då ut den emellanåt för att salta och peppra, samt röra runt i den så den blir jämt tillagad.
Sådär. Fyra portioner riktigt gott LCHF-käk. Och ni förstår givetvis att receptet kan göras både med vanliga tomater eller tomatpuré, eller hur?
Bäst just nu: Ett par fester på gång, båda anordnade av kompisarna Olefin och Bert! Ska bli kul att få borsta sockarna igen.
Sämst just nu: Här beskriver Katrin Zytomierska utbudet av LCHF-mat i en affär i Los Angeles. Och man känner bara bitterhet. Nästan inget av det där kan anskaffas i det här u-landet (i detta avseendet bor vi i ett jävla u-land, där ingen fattar vad kolhydrater är ens om man skulle skrika det i ansiktet på dem samtidigt som man utdelar kraftiga jävla örfilar). Jävla skit!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar